let the sunshine in

När vi ändå var i Taupo passade vi på att bada i ett varmt vattenfall, såg Huka falls som är Nya Zealands bredaste vattenfall (eller det med mest vatten, eller något mycket av någonting..) vilket var väldigt häftigt, och för ett perfekt avslut på en sådan dag såg vi Hair på dvd som jag hade köpt i New Plymouth och åt Pineaple Lumps (typiskt nyzeeländskt godis som är ananas-skumgummi doppat i choklad). Sedan dess har vi gått runt och sjungit Hair-låtar konstant.

Sedan bar det av till Hamilton, för att besöka en gård som Katja jobbade på tidigare. Vi stannade bara över en helg, men jag hann rida fyra turridningar, bli avbockad av en häst som hette Little Bit (kort för Little Bitch - bara det säger sitt), rida ett arabiskt fullbod, städa sadelkammaren, äta nutellamackor, mata ålar, se lysmaskar, köra en vänstertrafiks-bil (bara typ 20 meter, men ändå!), se en massa dåliga filmer på tv, och njuta av fritt internet. Men det bästa av allt: Champions League Finale klockan 06:30 på morgonen med öl till frukost (man måste ju dricka öl till en fotbollsmatch även om den är på morgonen), och Chelsea vann!!!

Before jumping (och nej det är inte tillgjorde miner)

Härifrån hoppade vi

Pretty nice view tho

Huka falls

Huka falls

Ljusfestival i Taupo

geranimo!

Efter Rotorua åkte vi till Taupo, där vi... wait for it... wait for it... hoppade bungyjump! Det var nog det läskigaste och roligaste jag gjort. Snacka om adrenalinkick! Av någon galen anledning bestämde vi oss alltså för att betala en massa pengar för att hoppa rakt ut från en brygga 47 meter ovanför en flod, seriously, who does that? Vi hade pratat om att göra det länge, men jag tänkte hela tiden att nej men det kommer inte bli av, ända till jag stod och tittade rakt ner på floden ca femtion meter under tänkte jag, nej jag tänker inte hoppa aldrig i livet inte en chans jag är inte från vettet heller, och sen helt plötsligt var jag uppochner i luften. Jag har ingen aning om hur det gick till. Och sen föll jag för vad som verkade vara en evighet. Och det var helt underbart! Och som bevis på att jag inte ljuger postar jag till och med en liten video här under där man kan höra hur jag skriker!

i got good times, man

Efter Marlborough var det dags att lämna sydön (snyft) och åka till Picton för att ta färjan över till Wellington. Efter en månad på Nya Zeeland och hus med max 2 våningar var det en ovanlig känsla att se en stad som verkligen kan kallas för stad! Det första vi möttes av i Wellington var höga skyskrapor som blänkte i metall och allt såg så nytt och stads-likt ut att vi inte var riktigt säkra på att vi var i Nya Zeeland längre. Då bör också nämnas att Wellington inte alls är en särskilt stor stad, knappt hälften av Sthlms storlek, men en mycket trevlig stad förutom vädret. Det regnar hela tiden. Såklart var det inget undantag när vi var där, så vi spenderade hela första dagen, och hela nästa kväll när vi insåg att de hade fritt internet, på Nya Zeelands nationalmuseum "Ta Papa". Förutom det åkte vi en gammaldags spårvagn upp för en kulle för att se på utsikten (moln, moln och moln åt alla håll) och gick ner i regnet genom den botaniska trädgården vilket faktiskt var väldigt mysigt. Vi såg också biografen där Sagan om Ringen-filmerna hade premiär, och gick längs gatan där röda mattan låg utrullad.

Efter Wellington åkte vi till en gård i en liten håla som heter Stratford. Enda anledningen att vi ville till Stratford var för att se vulkanen Mt Taranaki, ett ensamt berg som ligger på en udde på Nordön. Såklart var det molnigt varje dag, men vi lyckades trots det få en skymt av berget när det klarnade upp några minuter en av dagarna. Familjen vi bodde hos var en nästan helt självförsörjande familj, som jagade med egentillverkad pil och pilbåge, och tidigare hade försörjt sig på att åka runt och göra cirkusuppträdanden. De hade tre söta små barn, men efter två dagar av att få sova på madrasser på golvet, konstant råttlamkötts-lukt och mat som smakade ungefär likadant åkte vi därifrån tillsammans med en österrikisk tjej vi träffade på gården.

Därefter åkte vi vidare till Rotorua, med ett stopp i New Plymouth på vägen där vi besökte ett museum, gick en beachwalk och drack feijo-smothie (feijo är en frukt som är väldigt vanlig här på Nya Zeeland och smakar ungefär som smultron, dvs jättegott!). Rotorua var en ganska trevlig stad, förutom att det överallt luktade ruttet ägg från svavelgaserna som steg upp från de varma källorna. Men det var rätt häftigt att se stora hål i marken med kokande lera, och små sjöar som rykte för att vattnet var så hett. De hade också geisrar för de som ville betala dyra pengar för att se, vilket vi såklart inte gjorde.

Wellington

Mt Taranaki, sett från Stratford

Havsutsikt från New Plymouth

Rykande sjö, Rotorua

Rotorua

På väg från Rotorua

Utsikt från vägen

the times they are a-changin'

Karta över hur vi har rest på Sydön (ursäkta kvaliten, den är gjord i paint). Röda linjerna visar hur vi åkte och inringade städer är ställen vi stannat på!

hahei i fooled you, i'm a submarine

Yes, jag är medveten om att jag har varit väldigt dålig på att uppdatera den senaste tiden, men här kommer i alla fall lite bilder från Marlborough!

Ros i trädgården

Ute och går med hunden

Den galna men otroligt söta Border Collien, Shep

Utsikt över vinfälten

Vinfält i solnedgång

living young and wild and free

Så vad gjorde vi i Nelson? Första dagen strosade vi mest runt på stan, såg Nya Zeelands äldsta gata och en kyrka, jag fick för mig att testa manikyr för första gången, vi såg ett svenskt café, besökte guldsmedsaffären där de tillverkade ringen till Lord of the Rings-filmerna och såg världens snyggaste minicooper. Dagen därpå tog vi oss ut till nationalparken Abel Tasman, där vi galopperade på stranden i två timmar. Jag har aldrig haft så mycket träningsverk i benen, men det var absolut värt det. Sista kvällen i Nelson firade vi ute med pizza och corona, lyxigt värre.

Efter Nelson åkte vi österut till vindistriktet Marlborough för att wwoofa på en gård (tyvärr ingen vingård, men omgiven av vingårdar åt alla håll). Där bodde vi i 6 dagar hos en underbar familj med två små barn. Våra sysslor innebar allt från att leka med barnen, hoppa studsmatta, äta god mat, dricka gott vin, gå med hunden, baka cupcakes, äta fikon direkt från trädgården, ha knytkalas, med mera. Ja, vi tvättade fönstren också, och rensade lite ogräs. Sista dagen fick vi låna varsin cykel och cykla runt till olika vingårdar i närheten för gratis vinprovsmakning, helt ok! Och när vi skulle åka fick vi en present, en liten fisk gjord av papper, från familjens supersöta fyraåriga dotter att sätta på väggen som minne!

Utsikt från kyrkan i Nelson

Stranden vi red på utanför Abel Tasman National Park

Pretty pretty view

Abel Tasman National Park

Vårt jättemysiga vandrarhem i Nelson

good morning vietnam!

Hösten har börjat komma till Nya Zeeland, men jag klagar inte...

 

 

so let's set the world on fire

Lite bilder från Franz Josef och Punakaiki:

Franz Josef glaciär

Vattenfall, Franz Josef

Regnskog, Franz Josef

Ingången till en grotta, Punakaiki

Ingången till Pancake Rocks, Punakaiki

Utsikt över Pancake Rocks, Punakaiki

Lite pannkaksklippor, Punakaiki

let's go to the beach, each, let's go get away

Som det kanske märks är internet och Nya Zeeland inte världens bästa vänner, men här kommer i alla fall en liten update!

Queenstown var en väldigt vacker stad, belägen i en dalgång intill en sjö, omgiven av höga berg åt alla håll. Det första vi gjorde dagen efter att vi kom fram var att gå upp i ottan för att se europisk fotboll och äta engelsk frukost på en bar i stan. Frukosten var sådär, men det var absolut värt för att få se Chelsea vinna över Barcelona! Efter det åkte vi till den lilla byn Glenorchy, där vi gick till en lagun med fantastisk utsikt över bergen runtomkring. Vi åkte också till Arrowtown, en mysig liten by där de hade en Atumn Festival när vi var där. I närheten av Arrowtown hade de även spelat in några scener ur Sagan om Ringen, så dit gick vi förståss. Efter som bussarna inte gick som vi ville, hade vi en dag över att bara strosa runt inne i Queenstown. Det slutade med att vi köpte varsin Cookie Time-tröja (ett nya zeelendskt märke som gör supergoda kakor), såg The Hunger Games på bio, tog löjliga foton i en fotoautomat utanför bion, och gjorde varsitt armband i en pärlaffär. Helt ok dag det vill säga.

Efter att vi lämnade Queenstown bar det av till West Coast för att se glaciärer, regnskog och Pancake Rocks! Första stoppet var i Franz Josef för att se glaciären med samma namn. Glaciären i sig var inte så värst häpnandsväckande, sådant har vi ju i Sverige med liksom, men kombinationen regnskog och snötäckta berg i bakgrunden var rätt vackert. I Franz Josef stannade vi bara en natt, sedan åkte vi vidare till en gård en bit utanför den lilla "staden" Ross, ungefär i mitten av West Coast, där vi var helt isolerade i cirka fem dagar utan både internet och mobiltäckning. Jag har aldrig gått upp klockan 04:20 på morgonen (gårdsägaren vägrade ändra sina klockor till vintertid) för att mjölka 200 kor förut, men det är nog något jag aldrig kommer glömma! Förutom att mjölka kor gjorde vi lite småsysslor som att skala en väldigt massa äpplen, kratta gräs, mata kalvar och grisar och hjortar, leta efter ägg, äta muffins (till frukost, lunch, middag), lära oss nya japanska fraser, lyssna på nya zeelends radio i timmar (så mycket bättre än svenska radio!) och ta en hel del powernaps.

Efter att ha mjölkat kor tre morgnar i rad fick vi nog, och tog bussen till Punakaiki för att se de berömda Pancake Rocks och Blowholes (som är precis som det låter: hål som det "blåser" upp vatten ur) och äta pankakor till frukost på caféet intill nästa morgon. Vi gick också en liten promenad i Paparoa National Park, och helt plötsligt befann vi oss någonstans mitt i Afrika eller Amazonas regnskog, vilket var ganska häftigt. När vi kom tillbaka till hostlet på kvällen var vi så trötta att vi, när vi lade oss ner för att vila vid halv sju, somnade direkt och vaknade först 11 timmar senare. Då var det dags att ta bussen vidare till Nelson, där vi befinner oss nu, på det bästa vandrarhemmet vi bott på hittils. Det heter Shortbread Cottage, bara det säger sitt, och när vi kom fram låg det ett litet paket shortbread var på våra kuddar! Men det bästa är: fritt internet, hallelujah!

(Oj vad det här blev långt, men här kommer i alla fall lite bilder från Queenstown:)

Queenstown

Glenorchy

Arrowtown

it's bigger on the inside!

Istället för att som normala turister åka till Kaikura och se på valar när vi hade en dag över i Christchurch, åkte vi ut till en minimal håla mitt ute i ingenstans för att se ingången till ett museum i garaget i någon privatpersons trädgård! Såklart var museumet stängt och dessutom regnade det dagen till ära, men trots det ångrar jag inte vår tripp för en sekund. Vi fick se det vi ville, en livs levande (tyvärr bara bildligt menat) TARDIS (blå polisbox/tidsmaskin från tv-serien Doctor Who) i verklig storlek och sen tog vi en fika på ett mysigt café och kände oss som de enda turisterna som någonsin besökt denna lilla stad. När vi förklarade för några vi mötte på vägen hem varför vi hade åkt till Oxford var deras första reaktion ”are you addicted to drugs?”. Nej det är vi inte, bara lite nördiga och aningen impulsiva, det är allt.

Passionsfrukt- och cocostarte med passionsfruktskräm

an eternal flame

Äntligen internet! Är nu i Queenstown, som är fantastiskt fint! I måndags lämnade vi gården utanför Timaru för att åka tillbaka till Christchurch och därifrån ta bussen till Queenstown. Innan vi lämnade gården hann vi spela en hel del kort, äta pannkakor, prova på att jobba i caféet (vilket innebar i princip disk, disk och ännu lite disk), klippa en massa rosenbuskar (aj!), lära känna världens sötaste hund som vi döpte till Alonso, sjunga dramatiskt till Eternal flame, få flera komplimanger för vårt trädgårdsarbete bland annat att vi var de bästa "gardeners" de haft, palla persikor, åka in till stranden i Timaru samt lära känna några supertrevliga tyska wwoofers. Vi har med andra ord varit väldigt busy! I Christchurch stannade vi bara an dag, för att göra en dagsutflykt till den lilla byn Oxford och besöka inget mindre än en TARDIS! Från Christchurch åkte vi sedan en 9 timmars lång men väldigt vacker (vi åkte bland annat förbi det högsta berget Mt Cook) bussresa söderut till kylan i Queenstown. Här är några bilder från de sista dagarna på gården!

Timaru busstation (och nej, staden är inte mycket större än så)

På jordbruksmarknad!

Alpackautställning

Busy busy girls

lucy in the sky with diamonds

Så nu wwoofar jag (och om du inte vet vad det står för så tror jag det är ”World Wide Opportunities on Organic Farms” eller något liknande) på en gård en bit utanför Timaru. Här är jättefint, en ganska stor gård med lite olika djur varav de jag sett hittills inkluderar: fyra åsnor, lika många alpackor, en ko, ett får, en get, kattungar (!), en hund, en häst, en miniponny, oräkneligt många höns, tre hundar till, en struts (?) och några kycklingar. Förutom lite trädgårdsarbete har vi besökt en festival/marknad/vet-inte-riktigt-vad-det-var-men-det-var-trevligt, klappat åsnor, krattat löv, ätit god mat, krattat löv igen, somnat i solen (och jag har såklart bränt mig på näsan) och krattat lite mer löv. För det mesta har vi haft fint väder, men det bästa är att eftersom de har ett café på gården har de också en espressomaskin som vi får använda när vi vill, vilket betyder gratis cappucino varje morgon!

Huset som vi bor i (nej inte bara vi)

En av hagarna

Donkeys!

Donkey!

En struts