let the sunshine in

När vi ändå var i Taupo passade vi på att bada i ett varmt vattenfall, såg Huka falls som är Nya Zealands bredaste vattenfall (eller det med mest vatten, eller något mycket av någonting..) vilket var väldigt häftigt, och för ett perfekt avslut på en sådan dag såg vi Hair på dvd som jag hade köpt i New Plymouth och åt Pineaple Lumps (typiskt nyzeeländskt godis som är ananas-skumgummi doppat i choklad). Sedan dess har vi gått runt och sjungit Hair-låtar konstant.

Sedan bar det av till Hamilton, för att besöka en gård som Katja jobbade på tidigare. Vi stannade bara över en helg, men jag hann rida fyra turridningar, bli avbockad av en häst som hette Little Bit (kort för Little Bitch - bara det säger sitt), rida ett arabiskt fullbod, städa sadelkammaren, äta nutellamackor, mata ålar, se lysmaskar, köra en vänstertrafiks-bil (bara typ 20 meter, men ändå!), se en massa dåliga filmer på tv, och njuta av fritt internet. Men det bästa av allt: Champions League Finale klockan 06:30 på morgonen med öl till frukost (man måste ju dricka öl till en fotbollsmatch även om den är på morgonen), och Chelsea vann!!!

Before jumping (och nej det är inte tillgjorde miner)

Härifrån hoppade vi

Pretty nice view tho

Huka falls

Huka falls

Ljusfestival i Taupo

geranimo!

Efter Rotorua åkte vi till Taupo, där vi... wait for it... wait for it... hoppade bungyjump! Det var nog det läskigaste och roligaste jag gjort. Snacka om adrenalinkick! Av någon galen anledning bestämde vi oss alltså för att betala en massa pengar för att hoppa rakt ut från en brygga 47 meter ovanför en flod, seriously, who does that? Vi hade pratat om att göra det länge, men jag tänkte hela tiden att nej men det kommer inte bli av, ända till jag stod och tittade rakt ner på floden ca femtion meter under tänkte jag, nej jag tänker inte hoppa aldrig i livet inte en chans jag är inte från vettet heller, och sen helt plötsligt var jag uppochner i luften. Jag har ingen aning om hur det gick till. Och sen föll jag för vad som verkade vara en evighet. Och det var helt underbart! Och som bevis på att jag inte ljuger postar jag till och med en liten video här under där man kan höra hur jag skriker!

i got good times, man

Efter Marlborough var det dags att lämna sydön (snyft) och åka till Picton för att ta färjan över till Wellington. Efter en månad på Nya Zeeland och hus med max 2 våningar var det en ovanlig känsla att se en stad som verkligen kan kallas för stad! Det första vi möttes av i Wellington var höga skyskrapor som blänkte i metall och allt såg så nytt och stads-likt ut att vi inte var riktigt säkra på att vi var i Nya Zeeland längre. Då bör också nämnas att Wellington inte alls är en särskilt stor stad, knappt hälften av Sthlms storlek, men en mycket trevlig stad förutom vädret. Det regnar hela tiden. Såklart var det inget undantag när vi var där, så vi spenderade hela första dagen, och hela nästa kväll när vi insåg att de hade fritt internet, på Nya Zeelands nationalmuseum "Ta Papa". Förutom det åkte vi en gammaldags spårvagn upp för en kulle för att se på utsikten (moln, moln och moln åt alla håll) och gick ner i regnet genom den botaniska trädgården vilket faktiskt var väldigt mysigt. Vi såg också biografen där Sagan om Ringen-filmerna hade premiär, och gick längs gatan där röda mattan låg utrullad.

Efter Wellington åkte vi till en gård i en liten håla som heter Stratford. Enda anledningen att vi ville till Stratford var för att se vulkanen Mt Taranaki, ett ensamt berg som ligger på en udde på Nordön. Såklart var det molnigt varje dag, men vi lyckades trots det få en skymt av berget när det klarnade upp några minuter en av dagarna. Familjen vi bodde hos var en nästan helt självförsörjande familj, som jagade med egentillverkad pil och pilbåge, och tidigare hade försörjt sig på att åka runt och göra cirkusuppträdanden. De hade tre söta små barn, men efter två dagar av att få sova på madrasser på golvet, konstant råttlamkötts-lukt och mat som smakade ungefär likadant åkte vi därifrån tillsammans med en österrikisk tjej vi träffade på gården.

Därefter åkte vi vidare till Rotorua, med ett stopp i New Plymouth på vägen där vi besökte ett museum, gick en beachwalk och drack feijo-smothie (feijo är en frukt som är väldigt vanlig här på Nya Zeeland och smakar ungefär som smultron, dvs jättegott!). Rotorua var en ganska trevlig stad, förutom att det överallt luktade ruttet ägg från svavelgaserna som steg upp från de varma källorna. Men det var rätt häftigt att se stora hål i marken med kokande lera, och små sjöar som rykte för att vattnet var så hett. De hade också geisrar för de som ville betala dyra pengar för att se, vilket vi såklart inte gjorde.

Wellington

Mt Taranaki, sett från Stratford

Havsutsikt från New Plymouth

Rykande sjö, Rotorua

Rotorua

På väg från Rotorua

Utsikt från vägen

the times they are a-changin'

Karta över hur vi har rest på Sydön (ursäkta kvaliten, den är gjord i paint). Röda linjerna visar hur vi åkte och inringade städer är ställen vi stannat på!

hahei i fooled you, i'm a submarine

Yes, jag är medveten om att jag har varit väldigt dålig på att uppdatera den senaste tiden, men här kommer i alla fall lite bilder från Marlborough!

Ros i trädgården

Ute och går med hunden

Den galna men otroligt söta Border Collien, Shep

Utsikt över vinfälten

Vinfält i solnedgång

living young and wild and free

Så vad gjorde vi i Nelson? Första dagen strosade vi mest runt på stan, såg Nya Zeelands äldsta gata och en kyrka, jag fick för mig att testa manikyr för första gången, vi såg ett svenskt café, besökte guldsmedsaffären där de tillverkade ringen till Lord of the Rings-filmerna och såg världens snyggaste minicooper. Dagen därpå tog vi oss ut till nationalparken Abel Tasman, där vi galopperade på stranden i två timmar. Jag har aldrig haft så mycket träningsverk i benen, men det var absolut värt det. Sista kvällen i Nelson firade vi ute med pizza och corona, lyxigt värre.

Efter Nelson åkte vi österut till vindistriktet Marlborough för att wwoofa på en gård (tyvärr ingen vingård, men omgiven av vingårdar åt alla håll). Där bodde vi i 6 dagar hos en underbar familj med två små barn. Våra sysslor innebar allt från att leka med barnen, hoppa studsmatta, äta god mat, dricka gott vin, gå med hunden, baka cupcakes, äta fikon direkt från trädgården, ha knytkalas, med mera. Ja, vi tvättade fönstren också, och rensade lite ogräs. Sista dagen fick vi låna varsin cykel och cykla runt till olika vingårdar i närheten för gratis vinprovsmakning, helt ok! Och när vi skulle åka fick vi en present, en liten fisk gjord av papper, från familjens supersöta fyraåriga dotter att sätta på väggen som minne!

Utsikt från kyrkan i Nelson

Stranden vi red på utanför Abel Tasman National Park

Pretty pretty view

Abel Tasman National Park

Vårt jättemysiga vandrarhem i Nelson